Smått galen?



<>

Ser ni den slående likheten?



Kanske har det blivit för mycket hönserier i mitt liv sista tiden. Kanske är min fantasi vildare än lovligt. Eller kanske är det så att det finns lite av hönans väsen i allt här i världen...

Jag hamnar ofta i en betraktande situation då jag är bland folk, är sällan den som står i centrum, utan mer vid sidan om. Från det perspektivet är det väldigt lätt att likna folk med höns. Man ser lite av Prillan i kassörskan, barnens lärarinna är så himla lik Agda när hon ropar in barnen, vännens man stoltserar som tuppen själv, damer skvallrandes med näsan mot solen och ryggen mot husväggen är precis som en skock solbadande hönor. Det är busenkelt att hitta likheter mellan släktingar, vänner, kollegor och individerna i den egna hönsflocken. Och jag själv...är nog lite som fru Petrell....

  

Inte nog med det. När jag idag stod och panerade fisk till middagen, förvandlades plötsligt fisken till små lyckliga höns och ströbrödet blev sand. Sandbadande höns...gissa om fisken blev god?!

(Lova att inte berätta om detta för någon! Vet inte om det är riktigt sunt...)