Våra höns

En liten presentation av hönsgårdarna

Då vi är tre vänner som bestämt oss för att blogga om våra kära hönor så för att ni ska få lite ordning på vad som händer vart så presenterar vi här närmare våra befjädrade husdjur. Vill lova att de händer mycket när man har en liten flock hönor på gården, de går alltid att fördriva alldeles för lång tid med att sitta och kika på vad hönapönorna har för sig...

"Värpisarna"

Nybliven gårdsägare så var det naturligtvis givet att ha en liten hönsbesättning, det gamla hundhuset byggdes snabbt om till hönshus och hundgårdarna blev enkelt hönsgård. Stora hundsängar byttes ut mot reden och pinnar. Oj vad kul det var att greja till det för de små. Nu skulle ju det fyllas upp med hönapönor, första invånarna blev en liten flock av unga Gotlandshönor, men de två hönorna var ju så små så några ägg kom inte ännu på länge... Jag ville ju gå och hämta ägg på morgonen nu bums så jakten på fler hönor började. En dag så ringde en bekant och sa att NU ÄR DET BRÅTTOM!!!

Första gången på gröngräs!

Ett ägg ploppade ut redan på vägen hem

En hönsgård i Dalsland skulle byta ut sin besättning av värphönor och de skulle allesammans skickas till slakt nästa dag, så nu brann det i knutarna. Nästa morgon hoppades de in i bilen med två flyttkartonger. Väl framme så skulle jag ha 6 hönor hade jag planerat men mannen gav mig 8 st för minst 2 skulle enligt honom säkerligen då väldigt väldigt snart.... Så dessa totalt i hans ögon värdelösa hönorna fick följa med mig hem. Deras ekonomiska värde efter ca 1 års värpning var 40 kr för 8 hönor... Efter ett år och fullt värpande hönor så var det ett bra pris på dessa sötnosar.

 Nu har de två Gotlandshönorna flyttat till Skara och en av tupparna "Times" flyttat upp i skogen så är det kvar 8 värphönor och en Gotlandstupp "Garamond". Samt min lille sötnos "Frasse" som alltid är ett steg efter en och så fort tillfälle ges hoppar upp i knät och ska klias till sömns... Tokstolle till tupp... ;o)

"Frasse" världens gosigaste tupp!

"Åsboligan"

Höns har länge stått på önskelistan, men det tog nära 6 år innan drömmen blev verklighet sommaren 2011. Jag hade då bestämt mig för en genbanksansluten lantras, eftersom jag gillar idéen med att bevara våra gamla lantraser, men också då jag fått för mig att de borde vara tåliga och anpassade till våra förhållanden. Sedan fällde en av kackeltanterna varma kommentarer om Åsbohönan, och jag var såld. Via Svenska Lanthönsklubben hittade jag och tingade mina första små krabater, en tupp och tre små hönor, samtliga kycklingar, knappt kläckta. Då de inte var mer än 6-7 veckor gamla blev deras mamma tagen av grävlingen en natt. Uppfödaren trodde att kycklingarna skulle ha det bättre hos oss än i hönsflocken utan en beskyddande mor, och ringde oss då vi var i full färd med att bygga hönsgård. Det var bara att tänka om och anpassa byggandet efter betydligt mindre kycklingar än vad vi först tänkt oss. Oh, så spännande det var att hämta dem! Prins Eugen, Berta Bus, Amanda Prinsessan och Prillan. På bilden ca 3 månader gamla.

Jag har en mycket stor trädgård, och snart kände jag att 4 höns var för fjuttigt. Hittade snart en uppfödare som kunde avvara två hönekycklingar, för någon mer tupp skulle jag ju inte ha! Trodde jag, ja. Efter att ha fallit pladask för knasiga Adga och milda Magda, så visade ägaren mig deras bror, en vit liten tupprackare med svarta små prickar. Den färgen hade jag inte sett hos Åsbo tidigare, och då han frågade om jag verkligen inte skulle ha en tupp, hörde jag mig själv säga "ja". Det var Albin det, kanske inte den klokaste bland tuppar, men vacker att beskåda.

Någonstans hade jag hört att 5 hönor per tupp är ett bra recept om man ska ha fler tuppar än en, och det hade jag ju nu. Hmmm, behöver fler hönor... Resultatet blev ännu en uppfödare och fyra pullor till. Är mycket glad för det tillskottet! De tidigare hönorna var mestadels vetefärgade och svarta. Här fanns en mångfald färger och variationer! Det blev två som var tillhälften aprikosfärgade och tillhälften grå, och två vetefärgade med vacker teckning; Carro, Thelma och Louise och en namnlös stackare. Var nu lycklig ägare till en vacker palett av Åsbohöns av lite olika härkomst!

Sen kom hösten och en hungrig duvhök gjorde oväntad entré. Amanda Prinsessan och Louise strök med innan jag hann vidta åtgärder. Usch, vad tråkigt att inte kunna ha dem lösa längre! Inte obevakade i alla fall! Ja,ja, bara att tänka vidare... Två hönor mindre och två tuppar som gruffade en hel del. Prins Eugen la mycket energi på att jaga undan Albin från hans hönor. Albin la mycket energi på att försöka sätta på så många hönor som möjligt innan Eugen hann nypa honom. Lite oroligt var det. Kanske skulle bli bättre med några hönor till...

Hittade en uppfödare som hade några sent födda kycklingar och deras mamma kvar trots höstens ankomst. Vackra Fru Petrell och hennes minikopior till döttrar; Petra och Nya Amanda Prinsessan anslöt sig till flocken. Vackert blyertsgrå med fjädrar som ljusnar utpå spetsarna och alla tre med magiskt vackra, mörka ögon.

Tydligen är Amanda Prinsessan inget bra namn. Hittade den "nya" död på golvet i hönsgården några veckor senare. Strax därefter hittades fjäderresterna av Albin. Hade dem ute igen då duvhöken inte synts till på länge. Det dyrt misstag, tyvärr. Men Prins Eugen är nöjd!

Där befinner jag mig nu; en genbanksansluten Åsbotupp och hans nio hönor. I väntans tider...

"Gårdsvännerna"

På den lilla gården, som skymtar mellan äppelträden bor gårdsvännerna. En härlig och brokig besättning höns. Vår gård fick verkligen liv den dag, då vi hämtade hem våra första höns. Inget är ju så hemtrevligt som en galande tupp om morgonen eller en skock frigående hönor som springer fritt i trädgården. Kan inte tänka mig mitt lilla hem utan dem.

De första hönsen som flyttade hit, var en liten bestättning med dvärgkochin. Ååå dessa söta och mysiga varelser. Efter en tid fick de sällskap av en beställning med Åsbo. Sedan dessa har en rad olika raser kommit till vår gård och den nuvarande bestättningen är en sällsam blandning. Två hönspar renrasiga finns dock också på gården.  Det är herr och fru Vit silkeshöna, Tuppen Fes och hönan Snövit, samt Blommeparet, Tuppen Blomsterkvasten och lilla vackra hönan Blomman. Vi hoppas på kycklingar efter dessa par under sommaren.

Fina färger i trädgården

Fikapaus

Vår hönsbesättning älskar att gå lösa runt på gården. Upptäcktsfärder, så väl till stallet som in i grannens trädgård är roliga upptåg. Att höns är sociala varelser är säkert. Visslar man så kommer de som små skott, för att se om det vankas något gott att äta. Är man i trädgården, vill de gärna vara hack i häl.

Åsbotuppen Rolf, var vår fösta tupp på gården.

Numera är det plymouth rock tuppen Dan som är herre på täppan.

Vi har haft turen att ha haft många ruvvänliga hönor.

Lycka för en liten flicka att få vara med småkycklingarna ute, på deras första upptäcktsfärd i det fria.

Så spännande att få vara med från början, från ägg till kyckling och från kyckling till vuxen höna eller tupp.
Dessa underbara djur har kommit till vår lilla gård, för att stanna.