lördag 14 april 2012

Det bitterljuva livet som hönsmamma, fast mest ljuvligt...


Liten fjunis tittar fram
De små duntrollen som kläckts under Åsbohönan Thelma har nu
blivit fem till antal, och de största har vågat sig fram från den skyddade världen under mamma. Den ena, en liten svartbrokig filur, har till och med lämnat redet för en tur bland de stora släktingarna. Fast det var nog inte riktigt meningen. Efter hjälp upp i redet var den snabbt under morsan igen. Tre ägg ligger nu okläckta, får se om det blir något av dem, eller om fem får räcka för denna gång.

Tuppen Björn med hönorna Estelle och Josefine


Har tagit ett tufft beslut. Av de fem orusthönsen jag fick var tre tuppar. Det råder ingen harmoni i denna skock. Tupparna är på de två hönorna ideligen och gruffar däremellan med varann. Det går bättre när de är ute. Då håller fyra av dem samman, och den sista tuppen stryker runt som en laglös, mycket stressad i sitt beteende. Har därför bestämt att ta bort denna tuppstackare. Det är svårt att hitta nya hem till tuppar då de föds i övertal och inte fungerar bra tillsammans med andra tuppar. Tror det blir en bättre balans så. Men inget roligt att besluta om...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar