Hos Åsbogänget håller matte på att få dåndimpen av allt hönseri! Allra underbaraste Fru Petrell saknades igår då jag kom hem från jobbet. Favorithönan, om man får lov att hå en sådan. Samtidigt som jag med sorg i hjärtat gick till sängs, så var det något som sa mig att hon finns där ute någonstans, men rundlysning med ficklampan runt ägorna sa något annat. Uppe med tuppen, med fladdrande morgonrock, gick jag åter på jakt bland buskar, vedförråd, granar och allehanda skrymslen, men ingen Fru Petrell. Däremot höll jag på att bli nedslagen av Orusttuppen Björn! Fem gånger om flög han på mig och rev med sina sporrar upp präktiga sår på mina orakade ben innan han fick göra dubbel kullerbytta ut på ängen. Inte min morgon...kanske inte Björns heller...
 |
| Fru Petrell <3 |
 |
| Det skiljer 3 veckor på dessa kycklingar. Snacka om växtkraft! |
Tacksam över att dotter och barnbarn finns kvar från Fru Petrell, med samma goda lynne, så försökte jag acceptera att höken eller räven nog fått sig en god kvällsmåltid.
Vilken tur då att jag just idag skulle ha tag på en stege längst in i ett rum i lilla ladan, för vad möts jag inte av om inte ett "kooock kooock" från en Fru Petrell som förtvivlat försöker balansera på ett cykelstyre. Hur hon hittat dit höll hon för sig själv. Gissa om hon fick fina kärleksförklaringar!!
De två små kycklingarna, som vi räddat från deras kläckningspsykotiska mamma, piggar på sig mer och mer. Det ska nog bli höns av dem med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar